Idag har jag traskat runt i staden med min pappa och tittat på alla människor som ivrigt söker realisationer. Ganska ointressant, men det gjorde inte så mycket. Just nu ligger han och sover. Och jag ska sätta mig och måla. Vi får se hur det här kommer att gå. Hejdå!

Lite såhär såg det ut när jag var ett halvår gammal. Jisses vad livet var lätt då. Pappa kom precis och nu ska jag sova. God natt!

En av mina bästa sysselsättningar när jag är på landet är att lägga pussel.
Det är så rogivande och känslan när man lyckas sätta dit en bit som man letat efter hur länge som helst är nästan obeskrivlig. Okej, jävla tönt som sitter och skriver konstiga saker om ett pussel. Men allvarligt. Jag menar det.
När jag var liten satt jag och Morfar alltid och lade massa pussel. Jag lyckades lägga mitt eget 1000-bitars pussel när jag var tio år gammal. Då var jag så stolt att jag nästan sprack.

Såhär såg mina bästa julklappar ut. Häribland tre böcker som ni ser nedan och en jordglob. Nu kan jag snurra och se var min stora feta släkt befinner sig.


Här bor min storebror nu. Kanske föralltid. Kanske inte. Känns fruktansvärt konstigt.

Ikväll (inatt) kommer min pappa hit. Från Frankrike. Har inte sett honom sedan i somras så det ska bli kul att få träffa honom igen. Han ska få världens finaste julklapp av oss. Det kan jag visa lite senare.

Idag storshoppade jag på Kreatima. Inför gymnasiet måste jag göra tre olika bilder och en skulptur så bra som möjligt för att ha möjlighet att komma in på den estetiska linjen. Och jag har tre månader på mig. Hjälp gode Gud.
Hur som helst var detta en del av det som jag införskaffade mig idag. I den nya butiken. Åh vad bra den var!

Lite såhär såg min julafton ut. Fina presenter, tv-tittande, skratt, god mat och tomte var inkluderat. Kvällens höjdpunkt måste ha varit då min mamma öppnade paketet som hon fått av sin äldsta son. Innehållet var följande: Tops. Alltså, de där pinnarna man tar bort öronvax med. Jag skrattade tills jag dog.

Kvällen avslutades med Karl-Bertil Jonsson (min favorit!) och sedan följde jag med mormor och morfar ut till landet. Där har jag varit de senaste tre nätterna. Helt värt, helt klart.

Photo: Unknown

Ikväll kommer min barndomsvän Tyra över och vi ska tillsammans passa fyra barn. Eller okej, två egentligen men jag vet hur det brukar bli. Våra övriga småbröder brukar vara ganska duktiga på att utnämna sig till yngre än vad de egentligen är. Vi får se hur det går till idag.
Gårdagen spenderades hemma hos min fina vän Beata där vi pysslade hela kvällen. I år var vi tyvärr inte så flitiga som hoppats tror jag, men det var mysigt ändå. Upptäckte att hemlagade köttbullar samt juleskum och smöriga pepparkakor i samma tugga var en riktig höjdare.
Idag fick jag jullov. Efter diverse sånger och tal i kyrkan fick vi våra betyg och dörren till tre veckors frihet öppnades. Fantastiskt. Och jag är så glad.
Imorgon är det dan-före-dan-före-dopparedan. Kan knappt förstå det. Nyss var det augusti. Var tar tiden vägen?
Ikväll är det fullmåne. Och den mörkaste dagen på året. Ikväll vänder det. Snart skiner jorden igen.
Nu ska jag öppna dörren. Någon plingar på. Kanske är det tomten? Mihi.

Jag har så fruktansvärt många fina bilder som jag har hittat. Kan liksom inte riktigt sluta kolla på dem.

Vill därför understryka att inga av dessa bilder är mina, utan lånade. Kommer från massa olika platser.

Ikväll har jag kristerat (eller vad det nu heter) 55 pepparkakor. Det tog sin lilla tid det.
Dagen har gått åt till att städa hela mitt rum. Fick så fruktansvärt mycket klagomål igår så nu minsann finns inte en dammtuss på golvet. Det ni.
Jag skapade en ny blogg idag. Det gjorde jag förresten igår med. Vet inte varför. Om det skulle behövas kanske.
Såhär på kvällarna då jag sitter här så... tänker jag så fruktansvärt mycket. När jag sitter och lyssnar på harmoniskt musik kan jag inte låta bli. Funderar inte ni också mycket? Ja menar, det finns så mycket vi inte vet. Om tomten finns. Vad universum är. Om Stockholm ens kommer att bombas. Eller vad till exempel himlen är tillför. Eller vad kärlek är. Var de dödas själar tar vägen. Allt sånt.
Alltför ofta inser jag att jag inte borde skriva när jag är trött. Blir så mycket svammel då. Fast det kanske inte gör så mycket.
God natt i alla fall. Dröm söta drömmar.

Jag fick min önskan uppfylld. Det är kallt som 17 och snön öser ner därute. Fy satan vad mysigt. Kan knappt bärga mig tills jag ska dra mig iväg till stallet. Att pulsa i snön med favoritmusik i öronen är underskattat.
Igår var en väldigt skön dag. Jag tittate på film, bakade jordens mumsigaste pepparkakor i fyra timmar, satt på Mc Donald's respektive Waynes Coffee tills de stängde för kvällen.
Hörrni, det ser ut som att snöflingorna ropar på hjälp. De som är långt ut faller snabbt, men de närmast mitt fönster stannar upp, snurrar runt ett tag och faller sedan också motvilligt ner mot den mörka och hårda marken. Tecken mån tro?
Idag är det bara fem dagar kvar till aftonen. Kan knappt förstå det. Tomten kommer liksom om 120 timmar typ.
Ikväll ska jag baka julgodis och titta på film. Fy vad jag behöver det.
Ha nu en fruktansvärt fin dag. Gå inte i närheten av drottninggatan men gå gärna ut i det fina vädret. Puss!

Man ska vara snäll på julafton. God jul på dig själv julafton.

Åh vilket supertips. Det går inte riktigt att sluta när man väl har börjat. Trots att det är svinsvårt blir ju allt faktiskt fint.

Gårdagen spenderades i stallet (då jag gjorde min röst betydligt värre än den var innan). När jag kommit hem bakade vi lussebullar, slog in julklappar, läste, tittade på film och tittade på massa gamla foton. Och sedan fört över fotona till min dator. Det finns så många fina! Dessa tänkte jag visa för er nu.


Här är det jag som badar. Befann mig på min mormor och morfars nuvarande landställe i Fagerdala (som förövrigt ägs av min mosters mans föräldrar för tillfället - lite skojigt). Det där huset finns inte längre.
Här är jag igen i min favoritklänning. Ville ha på mig den i princip hela tiden. Såhär i efterhand förstår jag det, för den är väldigt fin.
När jag var liten älskade jag att prata i telefon. Fast jag lade luren på axeln liksom. Bildbevis. Om jag hittar kanske jag lägger upp ett klipp då jag pratar i telefon så får ni höra. Ironiskt.
Såhär såg min dåvarande familj ut. Mamma, pappa, jag och lillebror Christopher.
Här är jag och pappa i Frankrike. Vi bodde där tills jag var sisådär två, lite drygt.
Det huset var väldigt gammalt. Men också väldigt fint. Här sitter jag och gungar.
Det här är en av mina favoritbilder på mig och pappa. Haha. Åh.
När min lillebror var riktigt liten såg han väldigt konstig ut på alla bílder. Alltså, på skämt. Men han lyckades alltid göra väldigt lustiga miner så han såg ut som...ett miffo...en alien...en clown. Typ så. Här ovan är bildbevis nummer ett.
Nummer 2.
Nummer 3.
Nummer 4.
Nummer 5. Vad tusan är det han gör?
Nummer 6.
Här sitter jag med min björn Bosse i huset i Frankrike. Då hade han lite mer hår. Idag har han nästan inget hår alls.
Den här killen var min bästa kompis på den tiden. Han hette Martin (franskt uttal) och bodde bara några hus bort från oss.
Här leker jag i pappas trädgård.
Här är vi i Sverige. Hemma hos min mammas mormor. Eller mormors mamma. Som man vill. Här är i alla fall fyra generationer på ett kort. Det är så himla fint.
Nummer 7.
Såhär såg mitt dopfoto ut.
Här sitter Christopher i trädgården i Frankrike. Han har dock växt till sig lite och ser inte så konstig ut längre.
Glassätarna. Alltså, Magnum var och är idag helt klart den bästa glassen.
Här är Christopher och Pappa när vi hade flyttat från Frankrike (pappa stannade kvar) och jag, C och mamma boddei Mörbyhöjden.
Det här var helt klart det bästa med mormor och morfars bild då. Det öppna taket.
Här är vi i Fagerdala. Min bästa vän och framtida fiende ligger brevid mig. Tack tandställning.
Jag och pappa på en uteservering.
Jag och pappa utanför Versaille-slottet.
Så jäkla rolig bild. Krambjörnarna är bäst.
Jag och pappa i området där han växte upp.
Slutligen kommer den bästa bilden på mig och Christopher som någonsin tagits. Iförd min favoritklänning.

Ibland när man är hungrig kan det se ut på det där sättet.

Idag ska jag till Vittra på öppet hus med min morfar. Inväntar ett samtal från chauffören som snart står vid dörren, heh.
Därefter följer jag med honom hem till mormor för att titta på tv och dricka te. Vi hörs imorgon!

Nu ska jag berätta för er vad vi gjorde på Lidingö.

Den här hunden heter Skinner. Hans favoritplats på denna jord är mitt på golvet tillsammans med sin snuttefilt.

Den här snuttefilten älskar han att bita på. Hårt kan tyckas, men faktum är att han är supersnäll egentligen.

Till middag åt vi Biff Rydberg. Och det var så fantastiskt gott att jag åt alldeles för mycket.

Som om vi inte ätit tillräckligt började vi trycka i oss te och godis efter maten, tittandes på så mycket bättre.

Min favorit blev att doppa juleskum i riktigt chaite. Åh så fantastiskt gott.

Efter en trevlig kväll (på alla håll och kanter) somnade vi mitt i natten. På morgonen vaknade jag av fix och don i köket och en smörgås senare var plötsligt allt bak igång.

Det dukades fram massvis med godis, porslin, glas och annat tillbehör man behöver på ett adventskalas.

Glöggen var hiskeligt god. Tyvärr var jag tvungen att sätta stopp någonstans och tvingade mig själv att inte dricka mer.

Och jag lovar er, det var godis precis överallt. Det gick liksom inte att inte gå upp två kilon till på köpet när man väl smakade.

Till råga på allt bakade jag och Antonia Rocky Road som är det godaste av det godaste. För er som aldrig ätit det förut - varsågoda. Här är receptet.
Då behöver man detta.

Men det slutar inte där. Vi hade bakat två degar lussebullar också. Just nu mår jag nästan illa med tanke på hur mycket jag ätit idag.

Allt var så fint. Vi hade klätt julgranen, placerat ut små juldekorationen och tänt alla ljus. (julgransfoton kommer en annan gång)

Efter en glädjefylld glögg började det mörkna och vi kände att det var dags att åka hem.

Tack Kalle och Karin för en underbar lördag/söndag! Hoppas att vi ses snart igen.

Nu, mina vänner, håller jag på att somna. Nattinatt!

Nu är jag hemkommen efter ett otroligt mysigt dygn ute på Lidingö. Dagen slutade med glögg och glada människor. Väl hemma är jag så trött att jag känner för att gå och lägga mig. Bilderna kommer upp senare ikväll!

Vackra blommor från i somras

Jag vaknade för sisådär två timmar sedan och nu ska jag ut på en promenad. Solen skiner så fint utanför mitt fönster att jag helt enkelt inte kan sitta inne just nu.

Svalorna i min julgran är den bästa juldekorationen. Kanske inte för att de är juliga, vilket de verkligen inte är, utan för att jag växt upp med dem. Ända sedan jag var liten har jag haft samma svalor i samma julgran. I femton år. Jag minns att när jag var liten avskydde jag dem. De var så himla fula. Plastiga. Ojuliga. Men jag tyckte synd om dem, och de fick hänga i min gran i alla fall. Vilket har gjort att jag idag älskar dem. Och svalorna är inte så ihåliga som de låter, hela min barndoms jular ligger däri.

Här kommer alla mina bästa låtar jag kan lyssna på hur många gånger som helst.

Denna låt passar väldigt bra om man är olycklig och vill bli litet glad igen.


Den här låten är superbra om man går ensam på gatan. Då kan man sätta hörlurarna i öronen och på högsta (annars skapas ingen feeling) volym spelar man denna låt. Ibland känns det som att jag vill lyfta för att jag blir så glad av den.


Den här låten passar superbra om man cyklar snabbt. Då känns det som om man är påväg någostans man inte vet. Och det är en väldigt härlig känsla. Förövrigt är den väldigt mysig.


Den här låten är så fruktansvärt söt. Alltså, Ne-Yo har faktiskt gjort alla de bästa good-feeling-låtarna. Så är det bara. Och denna är en av mina absoluta favoriter.


Det här är den bästa låten man kan lyssna på om man vill dansa.


Det här är det bästa man kan lyssna på om man känner att man verkligen vill gråta. Då finns inget annat än att ta fram texten till den, sätta sig i ett hörn, skruva upp volymen och lyssna noga ända till slutet. För då kommer det absolut bästa.


Okej, alla verkar vara bäst och så. Och ja, men alla är liksom bäst i sin genre. Men den som tar alla dessa sånger, är den här. Jag skulle kunna välja bort alla andra låtar i världen om jag var tvungen.

Dagen har flugit förbi. Nu återstår endast saffransbullar som ska bakas. Inte så farligt faktiskt.
Har precis svettats som en gris under ett basketpass. Fan vad kul det är ändå.
Idag lyckades skolan göra den godaste maten de gjort på tio år. Hiskeligt vad gott det var. Ville bara äta, äta, äta. Eller okej, nästan då.
Kvällen spenderas hemma i min ensamhet. Behöver pluggtid och ro, hehe.
Snön har pressats på vår jord hela dagen och det börjar nästan bli jobbigt att gå på gatorna i den djupa snön.
Ikväll ska jag slå in mina första julklappar. Åh. Jag älskar julen.
Nu ska jag ut i snöslasket igen. Puss!

Det är sexton minusgrader ute. Och igår frågade vi oss själva om det finns en gräns då man inte behöver gå till skolan för att det är för kallt. Hoppas att det finns en sådan. För vår värld är på väg åt helt fel håll. Jamenar, sexton minus! I November. (eller ja, december, men det blir mer betydelsefullt om jag ljuger lite) För några år sedan var det bara tolv minus. I Februari.

Men idag är det i alla fall andra december. Jag börjar stressas upp inför julklappsköp. Vanligtvis brukar jag ha alla klara innan första december. Men nu har jag bara två stycken, som jag inte ens slagit in än.

Som sagt, världen är på väg åt fel håll.

Idag har jag varit på Öppet Hus på Viktor Rydberg Jarlaplan.
Jag fick otroligt bra intryck.
Trots att vi idag fick reda på att vi ska ha ett prov imorgon känner jag mig inte så olycklig. Jag har ju min gran och min björn.
Jag har inte så mycket att säga. God natt.

Här är min grisvän. Denna vecka blir det mest bilder från min julgran. Ni får säga till om det blir trist. Jag ska försöka variera mig, men när det vankar jul är det ju så förbaskat svårt. Aja, försöka duger!