Idag har jag klätt min julgran. Tidigt kan tyckas, men icke. Mamma lovade att hon skulle köpa hem glögg imorgon. För det måste faktiskt vara en av de godaste dryckerna här på jorden. Glögg, glögg, glögg. Fast finare namn hade kanske passat.

"Djävulsfittan pressade sin naglar mot min förbaskade hud. Blodet började bubbla upp ur jacket hon precis skapat. Och fan vad jag hatar henne."

Usch vilken dålig komposition. Men. Det jag ville säga var i alla fall: Tänk hur ord kan betyda något. Är inte det, ursäkta, jävligt påhittigt? Jamenar, det är små svarta sträck på vitt papper. Och när vi ser på det så kan dessa svarta sträck prata. De kan ge en gåshud. De kan få en att skratta. De kan få en att gråta. Ta ett papper skriv, några rader, och vänd sedan pappret upp och ner. Visst är det inte alls lika snyggt längre? Nu blev det en jobbig sörja vi inte förstår ett hum om.

Men hur kan hjärnan minnas hur en bokstav ser ut? Hur kan man läsa så snabbt i en bok och faktiskt förstå vartenda ord? Hur kommer det sig att jag kan skriva på tangentbordet utan att ens titta och jag vet var vartenda lite svart figur befinner sig?
Jag tror inte riktigt att jag kan förklara vad jag menar. Men jag har i alla fall tänkt på det hela kvällen och det är så fruktansvärt fascinerande.

Aja, tillräckligt med svammel nu. Ska sova. God natt!

Jag älskar julen för då kan man sitta med en vän och dricka julkaffe i värmen. Ute snöar det och är så himla vackert, men kylan smakar för mycket just nu och bener domnar bort när man går. Men det går att uppskatta. Man sitter där i varsin fotölj och jag blir lite upprörd över samtalet - som alltid - så jag måste ivrigt pilla sönder servett efter servett. Till slut lyckas jag upptäcka att han som hällde upp kaffet/teet till oss häller ur mjölkkartongen åt fel håll. Det såg farligt ut. Men hur som helst är jag så fruktansvärt glad över att det var just jag som fick dela den stunden.

Nu tänkte jag fara till skolan. Ge mig ut i detta snöväder och se om jag ramlar. Det är fortfarande mörkt nu, det brukar inte vara det. Jag gillar det inte. Men det är faktiskt inte ens en månad kvar tills det vänder. Så jag lider inte värst mycket. Ha en bra dag.

Julbak eller cirkus, kalla det vad ni vill. Kul som tusan var det i alla fall!

Gårdagen spenderades i Täby Centrum med Tyra. Det var varmt och skönt. Hemfärden var dock allt annat än trevlig. På vägen hem missar vi bussjäveln så vi måste stå ute i en halvtimme och frysa i snöstormen. När vi sedan skulle byta till en annan buss fick vi såklart vänta trettio minuter till. Helvete. Men lite mysigt var det i alla fall. Tack och lov hade vi godis som vi kunde mumsa och sedan hade jag faktiskt äntligen köpt min lilla tomteluva så jag frös i alla fall inte om öronen. Och tack vare snön kunde vi sysselsätta oss med att försöka fånga flingorna på tungan.

Idag har jag ridit på en av jordens största hästar, träffat en ny människa plus stoppat in fötterna i elementet. Det är faktiskt det bästa med att det är kallt ute. För det finns inga skönare än att stoppa in fötterna i elementet och känna hur de sakta tiner upp.

Nu ska jag plugga. Ha en supermysig söndag! (tänd ljus)

Behövde en paus. Och snön ligger vit på taken medan den traskas omkring, brun, på gatorna. Mina öron skriker efter hjälp när jag är ute. Måste köpa en mössa nu. Mina amarylisar växer. Och jag har beställt hem mina första julklappar.

Kylan biter tag i kinderna så de blir alldeles röda. Mössan täcker inte öronen som ivrigt söker sig in mellan de stripiga hårtestarna för att få någon värme. De donar bort. Mina frusna händer håller jag framför min torra läppar och blåser ut den varma luften som finns i mina lungor. Det funkar för ett tag. Jag drar mina händer mot varandra och ja, friktionen värmer litet. Den kalla luften smakar så himla gott. Har jag någonsin tänkt det förut?

Nu far jag till landet. Hejdå!

Och nej, min lillebror kunde typ inte vara normal på ett enda foto...

Under tiden på zoot passade vi även på att kika på gorillorna. Som de flesta andra djuren på zoot hade jag aldrig sett gorillor förut - och jag var helt paralyserad och ville inte riktigt gå där ifrån.
De var så fruktansvärt mänskliga. På andra sidan glaset såg vi familjen som åt tillsammans och hur de lekte med varandra. Vi såg den stora hannen närma sig en av kvinnorna som snabbt tog sitt hö och flyttade sig längre bort.



Titta på den här bilden liksom. Hur mänsklig ser inte den här apan ut att vara?

Hur som helst var det en apa jag verkligen fastnade för. Hon satte sig vid glaset och tittade på oss högljudda turister som stod på andra sidan. Det såg ut som att hon bad om att få komma därifrån. Och hennes blick. Det går liksom inte att bekriva känslan. Se för er själva.

Här är lite av vad vi åt när vi var borta.

Frukten var helt hiskeligt god. Kunde inte sluta äta nästan. Färsk och kall. Åh.
Och kaffet kammar hem en tiopoängare.
Här äter vi på jordens godaste thairesturang. Jordnötssåsen var oslagbar.

Stackars lilla isbjörn. Inte ens en kompis. Å en liten vattenpöl till is...

Åh vad jag ler sådär töntigt när jag tittar på dem här bilderna. Sååå söta! Tre ungar och en mamma. Ståtliga och lekfulla, det vill jag lova!

Har precis tittat klart på Dagboken. Vilken fantastiskt vacker film. Och jag kan helt enkelt inte sluta gråta.

Nu ska jag gå och lägga mig. Har pluggat, läst, suttit framför datorn, ätit tårta och gjort mysiga saker idag. Vaknade förresten upp hos min lilla kompis Antonia. Och det var mycket värt ska ni veta. Men men, sängen kallar. Nattinatti.

Här är en blandning mellan ödla, gris, aligator, get, zebra och häst typ. Den med tungan såg verkligen inte klok ut tyckte jag personligen. Hur lyckas man få en sådan blandning?

Ändrade planer - och kvällen spenderas med goda vänner. Väldigt mysigt! Nu ska jag göra mig i ordning och kastar kanske upp mitt fjärde (!) inlägg för idag innan jag går. Ha en grym kväll!

Ibland är det verkligen torka på bloggen. Ibland inte. Oj vad mycket bilder jag har att visa er! Det enda jobbiga är att redigera dem, det är därför det ibland tar sådan tid. Men igårkväll redigerade jag över hundra bilder så nu har jag massvis med material!

Har precis varit i stallet och sett min lillasyster rida. Lite panikslaget. Lite gråtfärdig. Ganska så arg. Men det gick väl också bra antar jag.

Nu ska jag gå och träffa min fina vän Tyra. Har inga planer för resten av helgen. Ha en trevlig lördag!

Bilderna är lite olika stora men det hoppas jag inte gör något. Åh apor är ju så söta! Även om de större är lite ofräsha... Haha. Enjoy!

Detta lilla ögonblick varade i sisådär tjugo sekunder. Denna ekorre var typ 30 centimeter ifrån mig, inte alls skygg. Den tittade på oss och såg ut som att det vill ha något smaskigt å äta. Tyvärr hade vi inte det, menmen. Hur som helst ville jag passa på att säga att det var hur mycket ekorrar som helst i zoot! Jag skojar inte när jag säger att vi måste sett minst tusen stycken. Du behövde bara snurra runt och så hade du redan sett fem stycken. Men det absolut häftigaste var att de allra flesta var svarta och grå! Inte bruna alltså. Det var allt något.

Nu är jag jättetrött och ska snart gå och lägga mig. Har haft en jätteskön kväll i min ensamhet. Suttit och redigerat massa bilder, skrivit i min bok, ätit lussebullar. Behövliga saker helt enkelt.

God natt!

Under vistelsen i New York åkte vi under en förmiddag till ett zoo i Bronx som var helt makalöst. Vi såg massvis med olika djur som jag kommer att visa i olika omgångar. Hur som helst, såhär såg ingången ut (intresseklubben antecknar). Tunnelbanan i förorten var förresten så här fin:



I entrén möttes vi direkt av lejon och nyalor. (vilket är det ni får se för tillfället) Sjukt häftigt att så 20 meter från ett lejon med endast vallgrav och trästaket emellan. Det var en upplevelse!





Ge mig gärna kritik!

Igår bakade jag årets första lussebullar. Glömde lite ingredienser så de var inte de godaste kanske. Men ingen klagar! (förutom mamma, haha) Här är lite bilder på min spontana bakstund.

Det absolut bästa med tiden på flygplanet var dessa små manicker. De höll mig underhållen i princip hela tiden. Film, musik, spel. Hallelujah.

Tyvärr är jag så lat att jag inte orkar lägga upp fler bilder ju nu... Det kommer. Lovar!

Det var en helt klar morgon. Hand i hand med morfar och mamma samt Christopher som tryckte med oss åkte vi upp dessa 67 våningar för att kunna ta samma foton som tusentals andra på denna planet. Det var så otroligt vackert, ni har ingen aning, såvida ni inte var där samma dag. För det var verkligen helt pefekt. Tyvärr ger inte bilderna utsikten rättvisa pga det tjocka glaset som människor smetat ner men det här är mitt försök. Helt klart ett fantastiskt besök i alla fall. Åh!

Och så var vi äntligen hemma.
Vilken fantastisk resa sedan.
Har hur mycket bilder som helst.
Dessa kommer upp i omgångar.
Jag har väldigt mycket i skolan just nu så det kan ta ett tag.
Nu har jag varit vaken 36 timmar i sträck och jag somnar vid datorn.
Därför ska jag sova nu.
God natt!

Det trodde ni nog inte. Men jo då.
Hejdå Sverige, vi ses på måndag!
Det blir nóg inga problem med att vänja sig vid New York.
Inte då.



Stor puss till er! Vi hörs snart igen!

Sitter och tittar på Äntligen Hemma. Det är så mysigt och det vankar höst.
Jag packar för fullt och inser någonstans mitt i att jag valt en för liten väska. Eller för mycket kläder.
Musik är tyst. Har ingen favorit just nu och det är så trist. Vill hitta kärlekslåtar som gör en glad.
Dessutom är min Ipod försvunnen. Jag saknar den något ofantligt mycket. Någon som har sett den?
Nu ska jag göra popcorn och skriva i min nya bok. Rita klart min teckning. Lite sådant. Puss!

Och så var det november. Tänk så fort tiden går.