Pluggar om vartannat.
Äter lite torkade blåbär.
Skjuter upp saker och ting.
Planerar en aning.
Dricker morgonte på kvällen.
Skriver lite om hösten.
Tejpar.
Funderar.
Ska jag ha det såhär?

Ph_ weheartit

Känner mig så tom på ord. Hittar ingenting jag vill visa, ingenting jag vill säga. Imorgon är det måndag. Skolan börjar igen och jag vill inte gå dit.

Det känns så konstigt. Går hem i alléen som luktar nyklippt gräs. Älskar. Det tar mig tre-fyra låtar att komma hem. Drar av mig byxorna och skriver lite på datorn. Packar två väskor och tar på mig byxorna igen. Lyckas pricka in en blå buss som tar mig till slutet av mig gata (som förresten sägs vara Stockholms längsta). Där möts jag av en syster utan blodsband och hon tvingar mig bära tre stora klädkassar. Trängs in på bussen, ut och småspringer till tåget. De stänger dörrarna precis när vi gått på. Stackars tanten bredvid oss jämrar sig när vi sätter oss. Fanns ju inget annat ledigt. Vi bygger påsarna på höjden på ett av sätena och skrattar hela vägen hem. Ut ur tåget, upp för trappen, korsar parkeringen, drar upp dörren och kommer på att hissen är trasig. Sex trappor och två nyckelvridningar senare ställer jag ner påsarna med en duns på hallmattan. Klämmer ur mig något på vårt språk som bara några få förstår och vi går ner till mataffären. Plockar avokado, tomat, köttfärs, keso, gräddfil, tacochips, sallad och ost i famnen och inser att vi borde tagit korg. Jag har nästan inga pengar men det gick igenom ändå. Jag får bära alla onyttiga saker och min syster tar ett salladshuvud i famnen. Utsvultna bestiger vi trapporna igen och det luktar pannkakor i farstun. Smäller upp dörren och lassar upp matvarorna på bordet. Köttfärsen fräser, grönsakerna hackas, chipsen läggs på plåt. Jag tittar ut genom fönstret på den skog som vi hängde jämt i för två och ett halvt år sedan. Minns hennes tassar som hoppade över rötter och hur hon väntade längre fram på att man skulle komma ikapp. Glömmer nästan bort köttfärsen men några minuter senare sitter vi som bondade i soffan med varsitt fat riktigt god middag. Äter så vi nästan spyr. Tittar på den värsta filmen jag sett i hela mitt liv. Pratar med en vän jag tycker om så himla mycket i fyrtio minuter och skrattar åt Family Guy samtidigt. Gör ett sista mattetal och går och lägger mig. Frågar om det är okej att jag ligger under täcket. Det var det. Hör min systers knapprande på tangenterna och somnar till en lysande burk. Vaknar mitt i natten av att jag sparkat ner den avlånga kudden vid fötterna. Någon timme senare hoppar jag upp. Klämmer i mig ett kesopaket och en avokado och går till tåget. Lutar huvudet mot en spik. Diskuterar hurvida vi ska gå resten av vägen eller om vi ska ta tunnelbanan. Hade ganska mycket tid över. Vi följer med strömmen av människor som ska åt samma håll som oss och går igenom det vackraste kvarter jag sett i hela mitt liv. Murgrönan klättrade på orangea väggar och nedanför låg små gräsplättar med fruktträd. Tackade varandra för att vi valt promenaden. Skiljdes åt ett och ett halvt kvarter senare och såg en bekant på gatan. Tog två steg i taget upp för de fem trapporna i skolan och kom plötsligt på att jag glömt kvar min laddare.

Enkelt, men inte lätt.

Vill inte. Vill tillbaka.

weheartit.com

Började skolan idag. Vet inte vad jag ska säga egentligen. Tänker på det folk säger: "Det blir bra snart", "Det kändes så första dagen för mig med" eller "Det ordnar sig". Men kommer det verkligen att göra det?

Vet bara att jag vill att alla ska komma tillbaka. Alla gamla. Kom tillbaka och fyll korridorerna med högljudda skratt, krokben och slamrande dörrar. Låt oss hänga i uppis och sova i sofforna tillsammans. Sitta på golvet utanför bio och snacka skit om lärarna tillsammans. Använda 50årsbesticken tillsammans. Förtvivlas över betyg tillsammans. Gråta på kyrkogården över att allt är slut, tillsammans.

Tycker om er.

Gå till Fotografiska. Så vacker utställning. (man får skriva egna) (och förlåt för att det bara blir iphonebilder men kameran har inte varit med mig på ett tag)

Sicilien då alltså. Åh.

Så var man hemma igen. Förlåt för ett ickeexisterande hejdåinlägg. Och förlåt för att jag inte förprogrammerat några andra heller. Nu är jag i alla fall tillbaka i datastolen, med keso till höger och salta katter till vänster. Jordgloben också. Ska bara landa snabbt så lovar jag att ni ska få lite bilder sedan. Lovar.

Häromveckan for jag till min vän ganska tidigt om morgonen. Solen hade visserligen gått upp, men sommarlovsupptagna människor var inte ute än. Uppe hos henne fick jag en halv avokado och två ruttna ägg men jag var glad för det. Tillsammans utforskade vi trapphuset och när vi till slut hittade ut, satte hon sig vant på parkethållaren och jag sparkade iväg. Stannade förbi Birkahallen och handlade för 114,66 kr (ja, jag har kvar kvittot) och med icapåsen i handen fortsatte vi nerför backen och genom tunneln och upp på bron och nerför bron och upp på grusvägen och till vänster börjar asfalt och så plötsligt var vi det. Bredde ut våra kläder på gräset eftersom vi glömt filt. Lät våra vader doppa sig i det bruna Stockholmsvattnet. Åt jordgubbar, keso, lite godis, nötter och apelsinjuice. Så grym cykel, lunch, dag, plats, vän.

(jag är i Italien nu!)

Jag vaknar av att insidan ruskar om mig. Ställer mig upp på armbågen och möts av Bambi innanför näthinnan. Undrar hur jag hamnade här. Minns sedan hur jag suttit mitt emot min förälder på en resturang. Min far. Han som alltid berättar så mycket om livet och använder så roliga ord och alltid skrattar åt sina egna skämt. Jag berättar för honom om hur jag tror att jag ibland ser människor i andra stadier i livet. Han vill förstå mig. På vägen hem tar han min midja i sin arm och röker snabbt. Jag leder honom genom min stad där sommaren börjar ta slut nu, och vi sitter på ballen tills klockan slår midnatt. 24 timmar kvar av honom nu. Och medan vi satt på trästolarna i en luft som är en sensommarblandning kom jag bara på att jag tycker om min far väldigt mycket och det är så synd att vi bor så långt bort ifrån varandra.

Morfar tog med mig till både Nationalmuseet och Moderna Museet. Det var fint där inne. Fick dock inte fota. Vi tittade på all fantastisk konst i flera timmar och jag skrev i mobilen: "Måla oftare för tusan". Blev så himla inspirerad att det kliade i fingrarna. När vi var klara gick vi på ett supermysigt café och Morfar lovade mig att vi skulle åka sightseeing-båt någon dag. "Att du aldrig gjort det förut", sa han och skakade på huvudet. "Du som är stadsbo." Åh, älskade älskade Morfar.

Igår konfirmerades min bror.

Jag har jobbat en vecka. På jordens bästa ridläger kanske. Tycker i alla fall om det väldigt mycket.


Jag hade värvat min kusin som gick på läger där samtidigt som jag arbetade. Det var ju såklart väldigt kul.


Här bodde vi. Jag och Tyra.


Såhär såg det ut en helt fantastisk kväll när vi gick och badade.

Hemma.