Hejsan. Jag lever. Jo det gör jag. Mer än någonsin kanske.

Igår slogs jag av ett hårt besked. För stunden gjorde det mig svagare (det gör det fortfarande) men jag måste inse att det i längden bara gör mig starkare. Satt och vaggade och omfamnades av mina människor. Mentalt.
För samtidigt som jag krossades och maldes mot marken reste jag mig upp. Krökryggad må hända, men jag reste mig ändå. Och jag var inte ensam, men som jag sa, jag låg inte kvar.

Men trots att egentligen hela min framtid förstördes igår så känner jag mig ovanligt okej för att ha varit så nära bristningsgränsen. Vid fyra-tiden idag sätter jag mig i en buss. Och jag kommer inte att gå ur den förrän tjugofyra timmar senare. Längtar.

Nu flyr jag Sverige och spenderar dryga veckan med människor jag känner och okänner. Ha det underbart!

Länkarna till bilderna finns att hitta här.

Sitter och skriver i min bok. Har fyllt sisådär tjugo sidor nu. En rosa bok är det. Full med texter jag finner rörande. Jag tänkte skriva om lite sånt ibland. Eller lägga upp vad andra otroligt duktiga människor skrivit. Just för att de är så himlans bra.

"kan de inte få varandra i slutet frågade du mig efter att jag berättat om mina nattskrivande noveller som oftast handlade om någon som föll för någon som inte föll för den. eller någon som inte kunde känna för den personen som kände för henne. och jag log för jag kunde inte berätta för dig att det aldrig slutar så på riktigt. att någon faller för någon lika hårt som den faller tillbaka.
sen ritade du vingar över min rygg, kysste mig i nacken och viskade i mitt öra att vi två, vi ska få varandra i slutet."

Så himla bäst och så himla vackert. Klick.
Hon har även sagt detta:

"Även det trasigaste hjärtat
kan fortsätta slå"

Det får mig att nicka instämmande varje gång jag läser det.

De finns dem som trampar på folk. Påstår sig vara bättre än andra. Inte genom att säga det. Utan genom att existera. Med en dömande blick har man nedvärderat en person från tusen till noll på en sekund och man har ingen chans. Men som om sanningen ska fram så står de inte och trampar på en människa. Eller jo, de gör det ju visst det. Men man skulle kunna säga att människan ligger i ett hav. Eller något blött. För stamparen i fråga står och trampar vatten. Han vill inte fortsätta för det gör rysligt ont i benen men kan inte heller sluta för då sjunker han. Djupt. Och om han inte trampar, vem ska då hålla upp honom?

Jag ville bara komma fram till att ingen kan trampa på mig. Ingen. Väldigt simpelt.

Igår var det helt fantastiskt väder! Jag och Caroline cyklade iväg till Ugglevikskällan och hade picknick och fotografering. Väldigt trevligt. Lite senare får ni min första film!

En liten blick över vad som hänt idag.

Så himla bäst.

(nya smaken, Alicia)

Idag har det varit en speciell dag på något sätt.

Vaknade som vanligt, åt som vanligt, klädde mig som vanligt. Inget var egentligen annorlunda. Satte mig och skrev i min bok eftersom jag alltid har överskottstid om morgonen. Det var inte konstigt. Men så slogs jag plötsligt av att jag skulle ha svenska nationella muntligt inom sisådär fyrtiofem minuter.

Och det var väl egentligen det som var konstigt. För jag har oroat mig väldigt mycket för den delen. (och ni bryr er säkert väldigt mycket just nu men i alla fall) Och sedan går jag upp den morgonen och glömmer helt bort det. Blev såklart panikslagen men tack vare att jag satt och skrev om de mest fantastiska ting så glömde jag helt bort att oroa mig. På något sätt tog tankekraften i mitt undermedvetna över och jag var inte ens en smula orolig när jag satt och gjorde provet. Tvärtom väldigt avslappnad och det trodde jag att jag aldrig skulle bli.
Och här sitter jag igen. Imorgon är det nationella i fysik. Och visst har jag pluggat - men på en rysligt låg nivå för att heta Alexandra. Vanligtvis brukar jag kunna allt vid den här tiden innan prov, men idag känns det liksom inte riktigt nödvändigt. Kan inte riktigt förklara varför.

Det är som att något i huvudet - eller i hjärtat - säger åt mig att även om allt kommer att skita sig så kommer inte jorden att gå under. Att jag som jag så många gånger sagt att jag bara lever en gång. Därför ska jag varken gå och lägga mig i tid i dag eller plugga ordentligt. För vafan. Jag orkar inte vänta tills jag blir pensionär för att kunna dygna en tisdag eller skita i att göra något över huvudtaget en dag. Man lever alldeles för kort tid för att vänta.

Detta förklarar alltså inlägget nedan. Bra, då fick jag detta sagt. Nu ska jag lyssna på musik, läsa tidningen, måla och strunta i fysik. Hejdå!

I will die someday
But right now it feels quite far away
I will die someday
Let's hope it's not today

I know life is today
Tomorrow can't wait
My head want's to move on
But my heart want's to stay

I'm just a kid with a guitar in my hands
But I know something that some can't understand

'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now, so let's try
To live our whole life out
And it starts now

My parents, they say
Do all the fun tomorrow, do the boring stuff today
But I say that's wrong
I'll do the fun things today, and the other things can wait

'Cause we only live once
So don't blow it, take a chance
To do exactly what you want

I love you, you love me
That's the way it was suppose to be
But now you left me, you hurt me
But I guess that was just ment to be
Yeah, I loved you, you loved me
That's the way it was suppose to be
But now you're with him, and not with me
And I can't change that if that's how you feel

'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now
So let's live our whole life out
And it starts now

I will die someday
But right now it feels quite far away
I will die someday
Let's hope it's not today

Hallå. Igår befann jag mig hos Isabella.



Så fort jag tog ett steg innanför hennes dörr slogs jag av hur rysligt vackert hon har det i sin lägenhet. Tyvärr var det alldeles för mörkt för att kunna ta några vidare bra bilder.



Alicia var där också. Vi satte igång att laga mat på en gång.



Vi åt lax med tomat-pesto-philadelphia och ris. Och sallad på det.



Vi drack fyra liter mjölk den kvällen. Vi alla är något utav mjölkmonster, så lite riskabelt var det allt.




Jag fascinerades av Isabellas vackra burkar hon hade i skåpen.



Till allas förtjusning hittade vi polkagrisar, gamla kakor och en hel korg med kexchoklad, klubbor och tuggummin. Dessa klubbar satte vi genast igång att tämja. Inte illa.




Därefter satte vi igång bakandet. Dessa var ingredienserna:
♥ 50 g smör
♥ 2 1/2 dl mjölk
♥ 25 g jäst
♥ 2 krm salt
♥ 3/4 dl socker
♥ 1 tsk stött kardemumma
♥ 2 ägg (ett till pensling, alltså endast ett ägg ska ner i smeten)
♥ 9 dl vetemjöl



Vi smälte smöret och blandade i mjölken. Värmde på tills det var fingervarmt. Då rörde vi ner jästen däri. Därefter åkte resten av ingredienserna ner i smeten.



Sedan skulle degen jäsa i trettio minuter och vi hade lite tråkigt under tiden. Här är Alicia.



Vi delade upp degen i små bullar (vi ville göra minisemlor) och lade ut på plåtar. Allt skulle sedan jäsa i trettio minuter till.



Bullarna var inne i ugnen (som stod på 250 grader) i fem minuter cirkus. Vi var tvungna att titta på dem för att avgöra. Första omgången blev lite för gräddade tyvärr. När de sedan kommit ut ur ugnen skar vi "locket" på dem.



Jag tog ut en del av innehållet i bullen (så att mandelmasse-smeten skulle få rum) och sparade det i en separat bunke.



Efter det var det dags att förbereda mandelmassan. Då behövde man:
♥ 200 g mandelmassa
♥ 1 dl gräddmjölk
♥ 3 dl vispgrädde
♥ florsocker



Vi rev all mandelmassa och blandade det med innehållet från bullarna och gräddmjölken (vi använde röd mjölk förresten). Det lade vi i hålen som nu fanns i alla bullar. Efter det vispade vi grädde och tänkte att det vore lite skoj om vi spökade ut det och lade karamellfärg i grädden. Det var där allt gick snett för plötsligt hade vi hälften så mycket grädde och den var alldeles vattnig. Vi förstod inte riktigt vad som var felet men jag tipsar er helt enkelt aldrig om att blanda karamellfärg och grädde. Ni ser ju hur äckligt det såg ut.



Trots det försökte jag göra några semlor men vi vågade sedan inte äta dem.



Och klubborna sög vi fortfarande på.



För att kompensera sötman i klubborna skar vi upp lime som vi också åt. Det var att rekommendera faktiskt. Mums.



Förresten blandade vi sisådär en halv deciliter florsocker i grädden så att den skulle bli sådär utländskt god.



Vi tyckte ner grädden i en spritser och körde över semlorna. Jag tyckte om att sätta en klick chokladsås på grädden också. Hihi.



På med locken och strödde över florsocker på dem gjorde vi. Det var här ungefär som vi invigde ett gräddkrig och där slutade bilderna. Men riktigt goda blev semlorna.

Ha en trevlig söndagskväll!

Jaha. Så här ser det ut alltså. Min skulptur. Det ska föreställa en pojke och en hund. Den är gjord under temat "Mötet".

Förövrigt då? Jag funderar över vad jag ska göra med resterande väggar i mitt rum. Skriver lite i min nya anteckningsbok. Klipper ut bilder. Rensar musik. Dricker te. Längtar till fredag.

Förresten har jag tänkt på en sak. Ibland lägger jag ut väldigt onödiga bilder på saker som ingen bryr sig om. Som vad jag inhandlat till exempel. Det är ju så himla ointressant. Men jag gör det ju bara av en anledning - för att jag får dålig samvete för er skull. Helt sinnessjukt egentligen eftersom jag inte bloggar för er skull, i grunden. Så därför har jag kommit fram till att det i framtiden bara kommer att publiceras sådana inlägg som hör till kategorierna "foton och tankar". Tar härmed bort andra onödiga kategorier. Bara så ni vet!

(och skulle ni av någon anledning tycka att jag uppdaterar för sällan och att ni alltid går in här i onödan är mitt tips att skapa ett bloglovin-konto och lägga till mig. Då ser ni direkt när jag har bloggat!)

Tack för mig! Puss!

Hela gårdagen har bloggen varit otillgänglig för mig. Så ouppdateringen var alltså inte mitt fel denna gång. Jag ville bara visa er vad jag gjorde istället för att sitta inne och blogga.

Bled

Handlat idag.
5 block med rader. Perfekta för att ha i handväskan och skriva lite när man behöver. 20 kr styck. Inte illa pinkat.
De småsmå avlånga blocken är helt blanka och till för att pluddra på och måla lite. Också en gåva till handväskan.
Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Längtar lite till att läsa den. 60 kr.

Hej. Idag kom städerskan till oss så vi var tvungna att lämna hemmet vid åttatiden. Med alla mina saker på sängen istället för golvet begav vi oss till Systrarna Delselius Café. Jag gillar det caféet. De har vacker inredning, snygga koppar och goda ting att äta. Instinktivt beställde jag en cappucino och en fralla med paprika. Morfar körde på håll-i-dig-te (liknande söderteet) och Mormor en hallonsmoothie med kokostopp. Riktig hödjarfrukost. Innan bok handeln öppnat straffade vi oss vackert med att sitta och vänta inne på caféet. Mestadels satt jag i Morfars famn och löste korsord, lyssnades på Mormor som alltid retas med stackars Morfar och på Carla Bruni i bakrunden. Runt om oss satt ganska så morgontrötta människor och tittade ut genom fönstret med kaffekoppen ståendes på bordet och morgontidningen i ena handen. Och vi skrattade hela tiden åt Mormors knäppa skämt och Morfar som hela tiden protesterade. Åh vad jag är glad över att de finns i livet och att jag får dela så mycket tid med dem. Jag älskar dem så rysligt mycket.