Jag har ju glömt att berätta att vi fått marsvinsungar! Här tänkte jag presentera första kullen.


Mamma Snäckan till vänster. Här har ni den vi tror är förstfödd och han döptes till Harry. Det för att det ser ut som att han har en blixt i pannan. Det enda tråkiga må vara att det förmodligen är en flicka.


Han såg ut som råtta när han föddes. På bilden är han till och med lik en utter. Alicia blev den enda att egentligen gilla Harry.


Här är min systers favorit. Gun-Bernt. Förmodligen den enda som faktiskt är kille av dem alla.


Tja. Eftersom att dessa var av första kullen har vi ju känt dem lite längre än andra kullen. Därför var det ganska lätt att få en favorit sådär genast.


Och sista. Mitt bästa marsvin. Piper som en gris konstant. Fick däremot vackraste namnet. Stig.


Gillar honom för att han ser ut som en valp snarare än ett marsvin. Någonstans påminner han om Klara.


Och det var första kullen!

När vi var på skansen förra veckan köpte vi brända mandlar.


Farbrorn som stod i det ståndet hade en liten kompis som hängde med honom.


Han fick mandlar hela tiden.


Och så fort han ätit upp fick han mer.


Sötare får man ju leta efter.

Måste förresten tacka för alla fina komplimanger jag fått de senaste dagarna! Det värmer grymt mycket.

Under tiden på zoot passade vi även på att kika på gorillorna. Som de flesta andra djuren på zoot hade jag aldrig sett gorillor förut - och jag var helt paralyserad och ville inte riktigt gå där ifrån.
De var så fruktansvärt mänskliga. På andra sidan glaset såg vi familjen som åt tillsammans och hur de lekte med varandra. Vi såg den stora hannen närma sig en av kvinnorna som snabbt tog sitt hö och flyttade sig längre bort.



Titta på den här bilden liksom. Hur mänsklig ser inte den här apan ut att vara?

Hur som helst var det en apa jag verkligen fastnade för. Hon satte sig vid glaset och tittade på oss högljudda turister som stod på andra sidan. Det såg ut som att hon bad om att få komma därifrån. Och hennes blick. Det går liksom inte att bekriva känslan. Se för er själva.

Stackars lilla isbjörn. Inte ens en kompis. Å en liten vattenpöl till is...

Åh vad jag ler sådär töntigt när jag tittar på dem här bilderna. Sååå söta! Tre ungar och en mamma. Ståtliga och lekfulla, det vill jag lova!

Här är en blandning mellan ödla, gris, aligator, get, zebra och häst typ. Den med tungan såg verkligen inte klok ut tyckte jag personligen. Hur lyckas man få en sådan blandning?

Ändrade planer - och kvällen spenderas med goda vänner. Väldigt mysigt! Nu ska jag göra mig i ordning och kastar kanske upp mitt fjärde (!) inlägg för idag innan jag går. Ha en grym kväll!

Bilderna är lite olika stora men det hoppas jag inte gör något. Åh apor är ju så söta! Även om de större är lite ofräsha... Haha. Enjoy!

Detta lilla ögonblick varade i sisådär tjugo sekunder. Denna ekorre var typ 30 centimeter ifrån mig, inte alls skygg. Den tittade på oss och såg ut som att det vill ha något smaskigt å äta. Tyvärr hade vi inte det, menmen. Hur som helst ville jag passa på att säga att det var hur mycket ekorrar som helst i zoot! Jag skojar inte när jag säger att vi måste sett minst tusen stycken. Du behövde bara snurra runt och så hade du redan sett fem stycken. Men det absolut häftigaste var att de allra flesta var svarta och grå! Inte bruna alltså. Det var allt något.

Nu är jag jättetrött och ska snart gå och lägga mig. Har haft en jätteskön kväll i min ensamhet. Suttit och redigerat massa bilder, skrivit i min bok, ätit lussebullar. Behövliga saker helt enkelt.

God natt!

Under vistelsen i New York åkte vi under en förmiddag till ett zoo i Bronx som var helt makalöst. Vi såg massvis med olika djur som jag kommer att visa i olika omgångar. Hur som helst, såhär såg ingången ut (intresseklubben antecknar). Tunnelbanan i förorten var förresten så här fin:



I entrén möttes vi direkt av lejon och nyalor. (vilket är det ni får se för tillfället) Sjukt häftigt att så 20 meter från ett lejon med endast vallgrav och trästaket emellan. Det var en upplevelse!





Ge mig gärna kritik!