I onsdags bilade vi ner till Paris med pappa och träffade min syster och hennes två barn. Då fick jag för första gången träffa min systerson, Théodor. Han är lite drygt en månad gammal och var väl ungefär den sötaste bebisen jag sett.


Min söta systerdotter Rachel.

Vill tillbaka.

Under vistelsen i Frankrike besökte vi ett koncentrationsläger. Usch, det var obehagligt. Kan inte riktigt ta mig till det. För det går inte in i mitt huvud att någon kan göra såhär. Jag förstår bara inte. Hur som helst har jag en hel del bilder därifrån. Om det träffar dig i hjärtat så föreslår jag att du hoppar över detta inlägg. Jag kommer heller inte förklara något i bilderna, utan de får tala för sig själva.

Vi for till Strasbourg med klassen också, fast några dagar senare. Det var superfint väder och vi fick gå runt i affärer, äta mat och titta på de fina husen.


Leo.


Ebba.


Isabella.


Erik och Fanny. Älskar den här bilden!


Innan det var dags att fara till Europaparlamentet (och efter det var resan slut!) så invigde jag diabolo's infinnande i mina vänners hjärtan. Okej, inte riktigt, men nästan.

Det fanns en dag under resan då jag inte följde efter de andra. Under lördagen hämtade min pappa mig på morgonen och vi åkte till Strasbourg, medan min klass gjorde andra saker.


Staden var så rysligt vacker. Väldigt trevlig att besöka!


Jag var så lycklig över att få träffa min pappa igen.


Vi besökte den stora och magnifika katedralen.


De flesta gator var smala men mycket trevliga.


Jag tyckte så mycket om klockan som satt på väggen.


Vi beslutade oss för att ta "la bateau mouche" som är en båt som följer hela strömmen runt staden.


Under färden kunde man lyssna på en inspelad röst som berättade vad man åkte förbi. Mycket uppskattat då det fanns på typ femton olika språk.


Åh vad det var vackert!


Dessutom hade vi lyckats pricka in den varmaste dagen. Värmen steg upp emot trettio grader men samtidigt som man höll på att förångas så var man så lycklig för det kändes som sommar.


Och det var så mysigt att åka runt och titta på alla människor i staden. På alla liven.


Pappa var så himla stolt för han tyckte att jag blivit jätteduktig på franska. I början pratade vi inte engelska alls. Det har nog aldrig hänt förut.



På en av broarna vi passerade stod tretton stycken glada japaner och vinkade åt oss.


När vi nästan försvunnit i solen och jag hade bränt både axlar och ansikte efter den långa turen satte vi oss ner och åt lunch. Och jag ville bara inflika att jag åt den godaste chokladmousse jag någonsin smakat.

Upp i bergen åkte vi. En jävla resa. Krångliga och krokiga vägar som höjdes mer och mer över marken och vår buss var flera meter lång.


Till slut kom vi fram till ett stort slott, Koeningsbourg.


Även här var utsikten helt magisk.


Isabella och Disa.


Alicia.


Leo.



Mika.


Det var helt oslagbart varmt. Alla svettades som grisar. Isabella och Caroline.


Jag och Sally hittade årets första tussilagos.

Tillsammans med min familj besökte vi ett vattenfall i Nideck. Jag förstod inte riktigt när de förklarade så jag visste först inte vad som väntade när vi åkte. Efter att ha gått i ungefär en kvart bland bergen så kom man fram till vattenfallet. Så himla vackert! Sedan laddade min kamera ur och det blev inga fler bilder den dagen.


Hedvig och hennes familj var också där.


Visst var det vackert?

Vi besökte en söt liten by som hette Riqhewihr.


Det fanns så ruskigt gulliga hus där.


Sötaste resutrangen.


Alla fasader var helt klart redo för påsken. Man tappade hakan då man såg hur ambitiösa människorna varit med pyntet.


Åh.


Överallt fanns små specialitetsbutiker. Vi besökte till exempel en julaffär, som var helt magisk. Tyvärr fick man inte fota där inne. Lite synd för det var så vackert.

Vi besökte en krigskyrkogård i Sigolshiem.

Alla som åkte var såklart där men här är Mika.


Monique och Henri, våra franskalärare.

Alicia och Emelie i bakgrunden.


Det fanns massvis med gravar.


Och som ni ser var utsikten fantastisk.


För er som inte kan franska så bra så betyder inconnu okänd. Usch.


Superfint att någon hade varit där och lagt nya vackra rosor på plats vid en av gravarna.


Disa.


Caroline och Leo.


Hedvig och Isabella.


Jag och Leo.


Detta träd (buske?) har blivit planterat av franska barn till minne av kämparna och offren i kriget 1939 - 1945. Hur fint?

Ja, jag ska förklara. Inom en snar framtid. Men jag ska avverka ett stort prov idag. Viktigt. Och tråkigt att komma med så trista saker en fredagsmorgon. Men jag är superglad över att solen skiner, mina nära är i livet och att det är fredag. En sådan dag i dag.

Tills vidare kan jag passa på att säga att denna gata har jag lärt känna. Har bott där den senaste dryga veckan. Och på de där ängarna har jag vandrat.

Här är lite alla möjliga bilder från Frankrike. Alla bilder är tagna med morfars lille kompakta, eftersom min är pajj... Idag blir det shopping på listan och sedan bio. Det uppskattas. Regnet kallar.

Här ser jag fram emot att spendera tio underbara dagar i sommar.

För det är faktiskt precis vad det är. Det är sommar. Sommar. Lov. Ledighet i tio veckor.
Det är helt jävla underbart! Det går liksom inte att beskriva.
Jag slipper sitta i de där daskiga lokalerna och lyssna på när en kort tallefjant står längst fram i klassrummet och predikar om något som bara hon tycker är intressant. Jag slipper släpa med mig mina skolböcker fram och tillbaka i en kasse som bara väger mer och mer. Jag slipper äta den där svettiga maten med bestick som används i typ fyrtio år, och kan istället välja exakt vad jag vill ha eller ingenting alls. Jag slipper gå upp tidigt på morgonen och vackert räkna ner dagarna till nästa helg.
Nej, nu är det sommarlov och det ska jag fanemej ha i dessa tio veckor. Vackert mitt liv kommer att bli. Nu ska jag ut och fira detta med otroliga människor. Mycket mycket värt. Vi hörs.

Godmorgon! Vaknade för sisådär fyra timmar sedan och har bara suttit och råpluggat sedan dess. Tack och lov har faktiskt mycket avverkats, men det är en hel drös kvar. Försöker se glatt på det och intala mig själv att snart är allt slut och det kommer att vara så skönt när jag får bra credit för mitt hårda arbete!

Senare ikväll ska jag ut och träffa en hel drös med vänner som varit världens bästa konfirmandrar under tre veckor förra sommaren. De flesta av oss har inte setts sedan dess, så det ska bli otroligt roligt att få se en del av de galna människor jag lärde känna, igen.

Nu är det dags att ta en dusch. På återseende!